| Föregående brev | | | Nästa brev |
David Lynch har verkligen drivit sitt surrealistiska sätt att förmedla känslor och stämning via bioduken ännu ett steg längre. För min egen del så tar det ett par timmar efter att jag sett en Lynch-film innan jag kan landa i någon form av tillfredställande slutsats. I fallet ?Inland Empire? så kommer det nog ta ännu längre tid, förmodligen måste jag se den ett par gånger till för att avnjuta den till fullo.
Det som fascinerar mig med denna film är att jag uppfattar den som kusligt lik det sätt jag drömmer, nu menar jag inte att jag har sådana drömmar för det skulle vara synnerligen obehagligt. Nej, jag menar sättet som allt hänger ihop, eller kanske snarare sättet inget hänger ihop. Det märks att Lynch själv har hållit i kameran lite mer än vanligt och att det förekommer klart dogma inspirerade partier i filmen gör inte det hela mindre otäckt.
En banbrytande film som är värd tre timmar av ditt liv, om du låter den komma till sin rätt!
Postat av Fredric den 17 maj 2010
| Föregående brev | | | Nästa brev |